Meet Ulrika from Sweden,

Jag har sedan fyra års ålder haft funktionshinder efter en tumör i huvudet, med åren har livet bjudit på mer. Vi krockade med resultatet att jag fick många benbrott, hjärtat bestämde sig för att hoppa runt som det själv ville, jag har spinal stenos och senast i raden har någon form av reumatism hälsat på. Men jag är i grunden glad och positiv och har tacklat livet efter bästa förmåga.

Men när man vill komma utanför huset och benen inte bär då tappar man sugen. När vänner åker på konsert, utomlands eller umgås en dag i ett köpcenter och man själv sitter hemma, då rasar ens inre korthus. Jag tog rullatorn för att handla men det tog två dagar att hämta mig efter 20 minuter på Ica. Tillslut orkar man inte. Man sitter hemma, ser på tv hur livet fortgår men man själv är en trasdocka i mörkret.

Jag ansökte om färdtjänst med min stora elrullstol som jag hyr av landstinget för de anser att jag behöver en. Med den kan jag komma ut i skog och mark men den är stor och man måste ha bil med ramp för att transportera sig. När jag fick den anpassade kommunen mitt hus och jag fick färdtjänst. När den skulle förnyas något år senare blev jag plötsligt inte beviljad färdtjänst med specialfordon för jag kunde gå några steg. Att kroppen rasade ihop i en hög dagarna efter jag tagit de stegen, tog de inte hänsyn till.

Nu tar jag min lilla hopfällbara elrullstol och känner mig levande.

 Idag hämtade jag ett av barnbarnen på skolan och sen körde vi ner till årets marknad i byn. Han gick bredvid med handen på armstödet till min nya hopfällbara rullstol. Vi fick egentid, jag fick känna mig behövd, komma utanför husets fyra väggar och möta andra människor. Tacksamheten att någon har tänkt på mig, att jag får vara den jag är utan att behöva be andra om hjälp är överväldigande.

 Att känna tacksamhet är nästan en jobbig känsla samtidigt som man är helt överväldigad och fantastiskt glad. Jag har de senaste dagarna själv tagit mig till platser jag ville eller behövde. Affärer, parken med barnbarnen och ut till havet för att se något annat än husets fyra väggar. Jag har öppnat bagageluckan och lastat in min nya hopfällbara elrullstol. Stannade till på Klippanfesten bland glada människor och härliga musikanter, njöt av vimlet, lastade in den igen under sen kväll och körde hem.

Ulrika Ullice Ingmarsson